Our time is short.

Verkligheten kom till mitt face idag. Har gått på autopilot dom senaste dagarna och varit riktigt döende, känns det som. Jag har miljoner grejer att göra i skolan och jobbet kallar samtidigt. Jobbar bara en dag denna helg för att det är vernissage och det är skönt.

Sen ska jag avsluta två kurser nästa vecka också, bläeh. Insåg hur många jag inte pratat med på länge, har inte hängt med min kära Carro på år och dar känns det som. Har inte varit och hälsat på mina småsyskon på säkert en månad. Inte pappa heller för den delen. Oh jeez, måste ta tag i mig själv innan jag ramlar nu!

Jay fick ungefär dra mig i håret för att jag skulle komma ihåg att hänga med på lägenhetsvisning idag.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0