For the first time.

Jag kan tydligt märka att Amanda saknar sitt hem här i Luleå, den iskalla staden hälften av årets dagar. Ja, det är klart hon hör hemma här. Men inte än, på ett tag. Stockholm är en stad där man måste vara av ett visst slag för att passa in. Jag är glad att jag inte passar in. Och jag är glad att Amanda inte passar in i Sthlm.

..För där måste man vara av ett slag som bara skriker fel i mina öron.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0