Slut på gnällandet. Tack.

Såret på armen gör fortfarande lika ont. Lika jobbigt att böja armen.
Berättade detta för min syster Emma idag. Hon har lite problem när det kommer till sjukdomar/sår/etc,
hon verkar nu tro att jag kommer att behöva kapa av armen eller minst dö av hjärninfektion (Ja, precis, hjärn).
Senare på eftermiddagen fick jag ett samtal av min mor.

"Du måste ringa vårdcentralen nu på en gång!! Vet du det kan bli infekterat och så kan du få blodförgiftning!!!!!!"
Det enda jag fick fram var "Jag hör att Emma har varit hos dig....."

Men lugna er lillfamiljen, mig får ni allt stå ut med ett tag till.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0