Ingen soldat.

Om denna konsert ens nästan kan mäta sig med den som vi var på förra året så kommer nog både jag och syrran gråta. Helt fantastiskt vad jag sett fram emot denna dag, kanske även mer än Green Day konserten, vem vet. Lasse är ju Lasse och kommer alltid vara. Nu sticker vi till stan och möter upp Josefin och sen bär det av mot "LASSE LASSE LASSE!"


Mina ögon är knallröda av inflammationen, what the hell.