Som att natten här har sett allting och stilla sjunger med.

Nu märker man att det är höst, när det är svart och kyligt ute och man tar sista bussen hem från Gammelstad. Tänkte berätta om mig och mina två bönor Carro och Amanda. Och hur mogna vi faktiskt är. Var ute och gick ett varv med Amandas hund och så fick vi syn på en kulle. Vi fick som lust att springa upp på den, and so we did. Sprang upp och skrek som små barn. Något i stil med " aaaaihehehahahahahhhaaaaaaaaaaaaaahahaha"

Anyway, denna låt avslutar en söndag bra.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0