Save me.

Jag är livrädd för vårat trapphus. Det känns bara så jävla spöklikt på något sätt och är fan alltid rädd när jag går ut ur porten. Dels för att det är höghus och man bara hör folk men ser dom aldrig. Och dels för att det bor läskiga män här. Enligt mig.

Värst är ändå nu när Wille är borta. Brukar gilla att vara ensam hemma men när jag satt med lurarna på med musik i så lät det som att det var någon och röck i dörrhandtaget. Usch. Gick och duschade och när jag stängde av duschen lät det som att någon var i köket. Tog tio minuter innan jag vågade ut ur badrummet. Jag är fan rädd för mig själv ibland för hur rädd jag är. Make sense?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0